Samma sjöar

Vi växte upp i samma by, vi badade i samma sjöar och cyklade på samma vägar, men aldrig samtidigt och vi sågs väldigt sällan. Du har minnen från samma gårdar som jag, vi har handlat i samma affärer och längtat bort då och då. För några år sedan drabbades vi av samma sorg och vi bodde ett tag på samma gård. Från mitt köksfönster kunde jag se ner till dig, se om du var hemma och tyckte om när du var där. En gång satt jag i din soffa i pyjamas och grät och snorade. Trots att vi knappt kände varann.

Vi flyttade till samma stad, men sågs nästan aldrig. På någon fest ibland, på krogen ett par gånger.
Men du har alltid funnits där, som en av de fina i gänget jag träffade mycket-fast du var inte ofta med när jag var det. Du kom och firade min 35-årsdag. Men inte alla de andra födelsedagarna.

Nu vill jag bada i samma sjöar som du, men samtidigt som du. Den här sommaren har du blivit som en helt annan person för mig, fast ändå samma. Samma fina. Men nu sträcker vi händerna efter varann och jag vill vara nära dig. Min mage gör krumsprång när jag tänker på dig, när jag ser dig kan jag inte sluta le, när du smeker mig försvinner tiden en stund. Det räcker inte längre bara att se genom fönstret att du är hemma, jag behövde få somna på din arm för att känna samma känsla igen.

Jag tänker ibland att jag pratar för mycket, jag har så mycket jag vill berätta för dig. En liten stund senare finner jag mig lyssnande på det du berättar, fångad av det du säger vill jag höra mer. Om det enkla, om det svåra, dina tankar och din historia.

Lite tystlåtet mitt i allt prat och väldigt försiktigt kommer vi allt närmre. För varje sommarvecka några steg till. Jag vill fortsätta kyssa dig in i höstens vackra färger, jag längtar efter dig här och nu. Kanske till och med en önskan om att få vakna med dig till vintermörker mot fönstret i stället för fågelkvitter in mellan lakanen som nu.

Jag är inte längre arg över att jag har fallit för dig som jag var i början. Du möter mig med den varmaste blick jag kan tänka mig och låter det få vara här. Och nu. Och vi är två som inte har en aning om vad som kommer att ske. Vi vet inte ens om det är början, bara att det är. Men det är inte bara jag.