Snurr och spinn

Okej, jag snurrade till det. Bestämde mig för att åtminstone äta
för att ta mig närmare basläget efter skitdag på jobbet och sååå
vidaaaare. (inlägget nyss..)

Åt alldeles för mycket, dårå. Kände mig än mer usel...Fastnade
ett vakuum av någon slags bekräftelsebehov, oro och känsla av
värdelöshet.

Tänkte ta ett glas vin. Befästa dekadensen, liksom. Men den här
gången hejdade jag mig.

Tänkte. "Gör om gör rätt". Drog på mig träningskläder och gav
mig ut på joggingtur i ösregnet. Efter ett par kilometer med skön
musik i lurarna och regnet piskande i ansiktet började jag le. Tänkte
att det är okej. Att jag faller in i gamla banor i förälskelsens
virrvarr inte är så konstigt. Jag har ju gjort på samma sätt i
trettio år. Under helgen har jag gett för att jag vill HA mellan
varven. Utan att tänka mig för. Så ska jag ju inte göra. Men inte
konstigt att jag råkar. Det är okej med en dålig dag, några sämre
timmar. Jag håller fortfarande på och lär mig. Idag var en bra dag
för övning. Jag har sagt det förr, jag kommer aldrig någonsin att
helt kunna släppa fokus och bara låta saker rulla på. Men jag kan
öva upp mig så mycket att jag gör nya banor i hjärnan och att livet
blir enklare än så som det var när jag var obehandlad. Jag kommer
alltid att balansera på kanten, känna enormt mycket och ha nära till
såväl svart som vitt. Men jag kan lära mig att hålla mig på rätt
sida av kanten.

Jag övar vidare. Idag vände jag snurret till ett spinn och jag är
glad över det.

Och det är klart att jag vill saker, önskar saker, längtar. Det i
sig är inte en störning.... Det är liv.