Status

Jag tränar varje morgon mellan kl 06.00-07.00. Varje vardag. Promenad,
yoga, trappor, mindfullness. Träning för både kropp och själ. Tre
dagar i veckan tränar jag pulspass. Styrka och kondition.

Hela tiden tränar jag på att vara här och nu, inte spinna i väg i
oro eller rädsla. Stanna upp, tänka efter, använda färdigheter,
förbereda, välja aktivt, väga kostnader, bevara självaktningen, ha
koll på att det jag gör leder mig mot mina mål, hålla ordning i
basläget.

Låter det som en evig kamp? Det är det inte, det är det bästa jag
har gjort och först nu känns inte livet som en evig kamp. Om något
händer och jag snurrar ner mig, snubblar och faller och/eller fastnar-
kan ni då påminna mig om det här? Att jag har verktygslådan här,
det är bara att sätta igång och använda verktygen. För jag får
aldrig, aldrig sluta med det.

På morgnarna är det höst i luften och på eftermiddagarna är det
badväder. Jag vill aldrig sluta bada. Men jag vill ha årstiderna.
Alltså både ha kakan och äta kakan, så som det ju är ibland.

Jag värmer mig med fina meddelanden från honom jag saknar, det är
fortfarande lång tid kvar till han kommer hem. Jag är nyfiken på vad
som kommer att hända då. Lite osäker. Rädd för min osäkerhet. Men
landar allt som oftast i att jag är mest glad. Och han är fin. Det
finns en trygghet i att jag vet vem han är sedan lång tid tillbaka.
Jag har svårt att lita på män, men jag litar lite försiktigt på
honom, just av den anledningen att vi delar lite historia. Jag litar
på att det är som det är nu, att det inte är ett spel. Vad som
händer sedan är en annan historia.

Barnen går i skolan, jag jobbar, vi tränar allihopa. Ibland
tillsammans, ibland var för sig, ibland killarna ihop. Vi håller fint
hemma och äter bra. Vi la oss i tid ikväll. Jag håller ihop
basläget.

Det finns saker jag strider om, det finns det som är svårt, det finns
rädslor, men inget av det tar överhanden.

Status just nu: Bra.