så kablammstörttokkär som jag blev i vågsurfet. Vågsurfet är en
olycklig kärlek. Det är så förbaskat svårt, jag är långsam på
att lära mig, det är dyrt att ta sig till länder där surfet är
bra. Men jag älskart. Fullständigt.
Vindsurfet har smugit sig på, i skuggan av vågsurfet. Men jag måste
erkänna att jag har väldigt mycket lättare för att utöva det. Det
verkar som att det ligger för mig mycket bättre. Jag är inte alltid
sämst, undrar om det borde säga mig något..?
Jag har vindsurfat i två dagar nu och ja... Jag vill igen, snart. Mer
och snabbare!
Fast just nu har jag så sjukt ont i hela kroppen, så lite måste jag
nog vänta ändå. Några dagar..?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar