Råtträtt

Alla hjärtans dag. Även de hjärtan med hål i.

Jag har skickat blommor till två personer. En blev glad, jätteglad. Den andra vet jag fan inte alls vad den blev.

Jag blev bjuden på alla hjärtans middag av Lo efter en lång jobbhelg. Myyyyys. Fina, fina Lo.


Stora sonen har tjatat om en råtta. Han ville ha en råtta. Mest av allt. Jag har sagt nej. Jag har sagt upprepade gånger i ett halvår. Och förklarat. Jag ORKAR inte, jag HINNER inte ta hand om ett liv till. Det räcker. Kära son, du glömmer ju på väg från köket till hallen att det är meningena att du ska gå ut genom dörren.... hjärtat, det kommer att inte att funka. Jag älskar djur. Det kommer att bli jag som tar hand om råttan. Jag VILL inte det.

Detta har upprepats otaliga gånger.

I går var jag på fest hos kär granne. Vid midnatt ringer stora sonen till mig. "Mamma, jag behöver få prata med dig om en grej.." "ookej... " (Mamma rätt avslappnad efter ett par glas vin, vilket denna kloka unge naturligtvis har koll på, dessutom är jag ju på fest och borde således vara på rätt gott humör) "Men du måste lova att inte bli arg!" *rätt orolig mamma där*

"Okej, jag ska verkligen försöka" "Jo... för en å en halv vecka sen köpte jag en råtta. Den har bott hos oss sen dess."

"VAAA??? Näää... " Här ungefär börjar jag fnissa. "men hur har jag inte kunnat märka det?"

"Jag har tagit hand om den jättenoga, skyndat mig hem efter skolan och hämtat honom, jag har haft en lista som jag skrivit för att komma ihåg allt jag ska göra med honom!"

Här ungefär börjar jag skratta högt. Ungen har fintat mig med besked och mina argument faller helt platta. Han HAR ju tagit hand om råttan. Så bra att jag inte ens märkt den! Och han har skrivit en lista! Jag som alltid tjatar på honom att använda listor för att komma i håg när nu hans minne och planeringsförmåga är som en myggas... Råttan fick honom att skriva en lista. heja Råttan!

Ja, han får behålla den. Om han sköter den.

Grejen är bara att när jag kom hem blev jag presenterad för Buddha, vilket är råttans namn, och föll pladask för den lille krabaten. Han är ljuvligt underbar.

I kväll när sonen ringde och sa att han skulle till replokalen blev jag genast orolig för Buddha och hans känsliga öron. Sonen lugnade med att han skulle lämna hem Buddha innan han skulle repa.

Sådärja, jag är körd. Kär i en råtta, vår nye lille familjemedlem. Nu har jag ett till liv att oroa mig för.

Bra, va?