Som en lite parantesdag. Bara skapa lugn. Stora sonen stingslig, men hemma. Good enough. Vi behöver lugn, det har minst sagt varit en turbulent vecka för oss. På söndag åker han till Jämtland med en av mina fina, goda, kloka vänner och hennes familj. Lilla sonen kommer hem på tisdag, för första gången på över ett år blir han "ensambarn" här hemma.
Jag har redan separationsångest... att vara i från stora sonen känns väldigt ovant. Jag är trygg med dem han är med, men vet inte riktigt hur det kommer att bli för mig. Jag vet att det troligen är bra för oss båda att tänja lite på vårt ibland nästan symbiotiska förhållande. Det blir bra. Det blir det.
I dag har jag storstädat. Nu är det rent, banne mig! Och gjort i ordning balkongen, min älskade balkong. Flyttat ut dit igen och ligger där och tittar på solen. Sen på den blå himlen. Sen på den svarta himlen och stadens ljus. Att vara där får mig att minnas hur många gånger jag hämtat styrka i att tillbringa tid där. Lyssna på ljuden och trivas i något som är bara mitt på något vis. Bland mina kuddar och möbler som jag släpat hem från Thailand. Jag har det bra där. Min oas.
Stannar du till ibland
tänker på det mjuka
ångrar att jag inte fick
definiera
tillsammans med dig
Tittar du till då och då
saknar det snabba
tänker att du borde ha
drömt vidare
och satsat hårdare på det
Det gör du kanske inte
Jag vet inte och så får det vara.
Tänker jag på min balkong.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar