Jag håller mig här. Med lite svag kramp går fötterna på kanten och jag faller inte ner nu. Just nu, tack.
Jag fyller i mina blad duktigt och sant med fler nollor denna vecka än den förra. Mindre ångest, mindre skada. Jag är mer här och nu, om än lite.
Jag håller mig här. Låter inte krampen ta över, drullar lite och gör fel. Men håller mig kvar.
2 kommentarer:
Och klappa dig själv på armen, du gör det:Låter inte krampen ta över.
Jag har så svårt för det där klappandet....Men jag har börjat le uppmuntrande mot mig själv i spegeln då och då!
:)
Skicka en kommentar