Mamma

Häromdagen hittade jag ett av min mammas pärlhalsband. Och jag tänkte på vad som stod i tidningen den morgonen om att man nu kommer att kunna ta reda på när man hamnar i klimakteriet. Eller så skulle man kunna fråga sin mamma, för det brukar vara ärftligt. Jag har ingen aning om när det hände för min mamma.

I dag när jag körde tillbaka till ön efter en väldigt fin kväll, natt och morgon hos min pojkvän så hade jag min Ipod på "blanda" och låten nedan spelades. Har inte lyssnat på den på flera år. Det är väldigt mycket som stämmer in och jag saknade min mamma oerhört mycket. Jag grät så att jag fick stanna bilen en stund.

Det finns så mycket jag vill prata med henne om. Och det finns massor som jag är glad att jag inte behöver berätta för henne för det hade gjort henne så ont. Men saknaden är större än så. Den är idag också väldigt egoistisk....

You turn off the light, kiss me good night
And mother, I know that I'm going to be alright
I just can't wait to grow up
Find my own life, be a good wife
And a smart one, I'm sure
I never took us for granted and I always knew
You and I are special
But I never knew how much I'd miss you
So much has changed and been rearranged
And I see that I've lost
What made me so young and incredibly strong
And never ever wrong
You were always there
Because you're always everywhere
I used to cry for no reason
And that's still the same
Except that I had adolescence to blame
But not now
Now I feel sad because I don't know what's true
And I miss thinking I could be just like you.
So much has changed and been rearranged
And I see that I've lost
What made me so young and incredibly strong
And never ever wrong
So much has changed and been rearranged
And I see that I've lost
What made me so sure that I could endure
How hard it is to lose and live again
And never understand
You are always everywhere
You're always there
You turn off the light, and kiss me goodnight
And mother, I know that I'm going to be alright