Obesked

Vill bara uppdatera lite.

Om att det inte finns något att uppdatera.

Stora sonen har fortfarande ingen skola att gå i.

Chefen på soc hade fortfarande inte "läst in sig tillräckligt" och trots att det är han som ska ta beslutet måste han vänta tills handläggaren är tillbaka från semestern.

"Det finns några oklarheter i journalen." Som han har haft tillgång till sen i början av juni...?

Vad jag har att säga spelar uppenbarligen ingen roll. Vad som står i Sonens diagnos och i hans remiss och vad BUP och mellanvården och hans läkare och vad hans förra skola anser spelar tydligen ingen större roll heller.

Jag frågade när de kan tänkas lämna besked. De behöver minst denna vecka på sig, sa han.

Jag frågade vad han tycker att jag ska göra under tiden.

Han sa att Sonen fortfarande är gamla skolans ansvar.. Jag frågade hur det kunde vara möjligt när de redan i april sagt att de inte har resurser ge Sonen det han behöver. Han hade inget svar på det.

Chefen hintade om att eftersom Sonen inte är utåtagerande så kanske de inte kommer att tycka att han är i behov av att gå i en skola med behandling. (nej, det är han inte-för det mesta, men han har hotat att med att ta livet av sig...? Märkliga kriterier de har på Soc. Verkligen)

Jag frågade honom vad jag ska göra nu.

Sen bröt jag ihop.

Vilket inte var meningen och vilket säkerligen inte leder någonstans heller.

Men jag kan säga så mycket som att den här veckan INTE varit bra för Sonens välmående.

Och det gör ont i mig och jag är återigen så frustrerad, maktlös och rädd. Rädd att det som byggts upp under sommaren nu raseras på grund av slarv och nonchalans.

Och vet ni, jag kan inte göra det här på egen hand längre. Jag dräneras. Jag kommer inte att orka det här länge till.