hunnit komma halvvägs. När de väl nått botten skulle de få ligga
där i mörkret utan att kännas eller synas alls.
Men det har kommit rörelser. Som grumlar det sakta sjunkande. Virvlar
i det får det att sträva mot ytan igen. Rörelserna kommer från
olika håll men skapar en riktning åt samma. Jag dras med. Mitt i
virveln är jag och känner.
Kanske är det tillfälligheter som ger dessa rörelser samtidigt nu.
Eller så är det något som händer. Jag påverkas och vet inte om jag
ska kämpa emot eller bara följa. Motståndet är svagt mitt i min
brusande längtan. Den som sliter i mig åt olika håll. Jag har ingen
ro. Jag försöker hitta lugn, men även där allt det yttre är lugnt
så stormar det inuti mig.
Jag undrar hur mycket av det som virvlas upp nu som når ända till
ytan. Det krävs att det blir nästan allt för att sikten ska bli
fri.....
3 kommentarer:
Eller så lägger det sej stilla på botten igen tills du gör nästa djupdyk, vi kan inte ta allt på en gång, kan vi?
Det har inte hamnat på botten någon gång ännu. Det segar sig ner... Och nu blev det stört. Och det gör ont.
Virvlar och djupdyk, ja det är bra ord. Gjorde helvetiskt ont, nu vet och förstår jag. Så mycket. Ingen tröst just nu för dig att höra, men jag tror du kommer upp igen. Jag är på väg. Väljer att simma mycket långsamt. Väljer att inte blunda.
Skicka en kommentar