skolvals

Jo, fick ju mejl från socialtjänsten i fredags. Av vår handläggare som sedan i april jobbat med att utreda Stora sonens skolplacering. I mejlet gav hon beskedet om att de inte hade något besked. Hon skulle gå på semester och hänvisade till sin chef om jag hade några frågor. (OM!!???)

Naturligtvis hade jag frågor och ringde chefen direkt på måndagen. Inget svar, lämnade meddelande. Samma sak i går, tisdag och i dag onsdag.

Under dessa dagar har bollar satts i rullning på alla andra håll. Kuratorn från förra skolan ringde mig och undrade hur det gick. Hon slet med andra skolplaceringar som inte blivit av trots att terminen redan börjat. Hon hade strax innan hon ringde mig skällt ut en socialsekreterare... ("Jag vet, oproffsigt efter så många år i det här-men jag kunde bara inte hålla mig längre", sa hon). Hon skällde för att det tjafsas och dras och puttas om pengar och barnen och ungdomarna hamnar i kläm.

Nähä...

Hon tipsade mig om att ta kontakt direkt med den andra skolan som jag och flera med mig som varit inblandade i detta mycket väl kan tänka oss vara ett bra alternativ, men som socialtjänsten inte gav mig något besked om. Trots att den skolan varit på tapeten från oss alla sedan april. Alla utom socialtjänsten, dådå. Och de är ju de som håller i pengarna...

Jag tog kontakt med rektorn på den här skolan. Efter att vi hade pratat en halvtimme var vi båda överens om att deras verksamhet skulle passa mycket bra. Han tog direkt kontakt med bitr rektor på gamla skolan.

Tisdag morgon har vi mellanvården på besök hemma. För första gången vill Sonen inte alls vara med på mötet. "Om de inte kan hjälpa mig med vilken skola jag ska gå i vill jag inte" säger han och drar täcket över huvudet.

Jävlar.

Mellanvården suckar över hur långdraget detta blivit med soc. Minst sagt. De ska också kontakta dem. Vi är alla överens om att Sonen ska gå i en skola med behandling.

Onsdag eftermiddag ringer chefen på socialtjänsten. Äntligen.... Alla sonens kompisar har redan haft terminsstart och Sonen känner sig återigen så ANNORLUNDA och till BESVÄR. Så som jag verkligen inte vill att han ska behöva känna sig.

Samtalet med den här chefen är helt osannolikt...
"Hej, förlåt att jag inte ringde tillbaka i måndags, men det har varit så mycket här och i går hade jag inskolning med mina barn i skolan!"
"Hej. Ja, jag hade gärna fått prata med dig tidigare, jag har nämligen inte varit på någon inskolning med mitt barn."

( i mitt huvud; "nejmen så trevligt för dig att du har så välartade barn att du inte behöver ha en byråkratiskt, kleggig massa som tar beslut om deras skolgång")

Det visar sig att han inte alls är insatt. Inte det minsta.... Det har gått till så att socilasekreteraren har gjort utredning och varit på möten i skola och med BUP och träffat mig flera gånger och även Sonen. Chefen har inte tagit del av detta. Alls. Nu lämnar hon över till honom, som ska ta beslutet. Och han har "inte hunnit läsa in sig ännu".

Vem tänkte hur när i det här egentligen??

Jag undrar vad som kommer att hända nu, och frågar. Han ska läsa på och dra det ett varv till med den skolan som ingen av de inblandade anser vara bra nog. Jag undrar varför. Psykologen på BUP, psykoterapeuterna på mellanvården, gamla rektorn, gamla kuratorn, jag, till och med Sonen själv anser att en skola utan möjlighet till behandling inte kommer att räcka. Risken att det blir ännu ett "misslyckande" för Sonen är alltför stor.

Jag har ju till och med pratat med rektorn för den skolan! Hon tyckte inte heller att deras resurser var tillräckliga.

Men vet ni, den är BILLIGARE. Precis så är det. Chefen sa till slut. "Jag vill inte lägga det här i långbänk, det är inte det (i mitt huvud.."inte? varför då vänta från april till augusti med att ta tag i det?) men det är mycket en fråga om pengar. Vem som ska betala. (i mitt huvud; "säg var jag ska skicka pengarna!)

Skolan utan behandling får Sonens skola som han hör till nu betala. Skola med behandling är socialtjänsten med och betalar.

Vilken skola tror ni de beslutar om? Cheferna på BUP och socialtjänsten. Personer som aldrig ens träffat Sonen. Vad tror ni?

Fortsättning följer.....