Nu är typ hösten här. Åtminstone höstångesten. Jag har haft totalt ca 4 veckors semester denna sommar och det är den längsta jag haft sen jag var... 12 år? Och jag har nog aldrig velat tillbaka till jobbet så lite som nu. Tillbaka till något nytt, efter den mest turbulenta omorganisation jag varit med om. Till något tråkigare. Med massor av jobb att utföra och skyhöga krav på mig. Well. Ta tag i.
Fick brev av socialtjänsten i går om Stora sonens skolgång. "Vi har tyvärr inget besked att komma med angående Sonens skolstart. Vi kollar upp.. bla bla blö blö.. och jag och min chef har bestämt att Sonen inte ska gå i skolan Xxxxx. "
Det var den skolan han ville gå i. Som jag hittade i april och ville att han skulle byta till redan då. Naturligtvis ett nej. Utan motivering. Och inget annat alternativ. Så han har ingen skola att börja i nu till hösten. Så.. förutom allt annat som strulat.. så ska han börja i en ny skola några veckor in på terminen..??
Hur lång tid kan det få ta? Han har skolplikt, ju. Måste de inte ordna det här?
Jag blir helt matt. Tur att Sonen är vid hyfsat gott mod och diskuterbar och med sång och livsgnista just nu. Tack och lov för det. Låt dem inte förstöra det... Snälla, inte en gång till.
Sonen undrade över vilken motivering de hade att inte låta honom gå i den skolan vi ville ha honom i. Jag lovade att ta reda på det....
Fd Inneboende var här i går och hälsade på. Vi tillbringade nästan 13 timmar på balkongen, pratade om livet, drack vin och åt god mat. Vi pratade om att skaffa en större lägenhet här och att hon ska flytta tillbaka lite mer permanent. Det skulle jag gilla och jag sa ja. Det vore grymt, rent ut sagt.
Jag är rädd för att igen fastna i att allt känns som måsten. Jag har påbörjat en lista i mitt huvud på saker som jag ska göra och det börjar anta formen av en "dethärmåstejaggöralista". Jag vill inte det. Jag vill vilja saker. Också, åtminstone. Rädd att måstekänslan tar över.
Jag vill vilja!
Ska ta tillbaka lite kontroll över mitt liv, har låtit mig flyta med alltför mycket den här sommaren. Men ska passa mig för att ramla ner i gamla kontrollmönster. Balansera....
Hopp. Vilja. Balans. Så vill jag att hösten ska se ut.
Och att jag kan fortsätta vara sann.
7 kommentarer:
Vännen min. Jag vet att du fixar det här. Du har så många planer och så många tankar och jag vet att du har bestämt dig. Håll ut. Jag tänker på dig och jag hjälper dig gärna!
Tack.
Jag ska försöka, såklart. Hålla ut. Önskar bara att det kunde få handla om mer än så....
Men det gör det! Vi ska ju ha det bra. Och har vi det så ska du se att det inte bara handlar om att hålla ut.
Om vi har det, ja. Om jag inte trasslar.
Nu vill jag till havet. Jag sprängs.
Aningen om höst för med sig så många tankar. Om nystart. Om hopp. Där någonstans så kommer planerna på hur och sedan är listan påbörjad. Igen.
Jag tror att du kan vara ann, just för att du redan formulerat din önskan. Hoppas så att det går bra för sonen trots att skolan inte blev den önskade. Hoppas verkligen.
Jag är glad jag får läsa dina tankar.
Regn; Jag är glad att jag får läsa dina.
Läser. Nickar. Funderar. Tänker.
Skicka en kommentar