Alltid

Alltid finns hon där. Morgon, middag, kväll och natt. Min trogna,
goda, kvicka, kloka, roliga och helt fantastiska väninna. Hon lyssnar
på mina tankar, vi skrattar, vi gråter, vi hoppas för varandras
skull. Vi ger råd, vi är ibland stränga, vi peppar. Hon är mitt
snöre, som jag alltid kan dra mig upp med hjälp av. Hon kan hejda mig
när jag ältar, men lyssnar alltid när det behövs. Hon kan hålla
med mig om mycket, men inte allt. Hon kan höra vad jag menar fast jag
inte säger det högt. Hon kan vara den mjukaste, finaste, hon kan vara
den tuffaste, starkaste. Hon tar min oro på allvar, avfärdar den
aldrig, men berättar när jag inte har belägg. Hon hjälper mig att
kolla fakta när jag hamnar i monstrets klor. Hon berättar för mig om
sitt liv, låter mig ibland få vara den som rör om i hennes tankar
och reder ut.

Dag efter dag, varje dag. Ibland flera gånger om dagen, just idag har
jag tappat räkningen på hur många samtal vi ringt varann, hörs vi.
Om allt. Matpriser, jobbsök, barnen, kärleken, ekonomin, träning,
mat... Allt som finns i våra liv.

För ett tag sen träffade hon en man. Inte ens det har fått henne att
vika från mig. Förut var vi singlar båda två, nu bara jag. Men jag
har kvar min plats, hur kär hon än är i honom. Och det är hon! Till
min stora lycka!

Hon är magisk för mig. Jo, du är magisk för mig. Och tänk att det
är tack vare min morgontrötthet som vi fann varann igen efter så
många år på villovägar!

Tack Jo, för att du finns och gör mitt liv så mycket enklare. Tack
för din eviga support och tack för alla skratt, väckningar,
peppningar och ditt överseende när jag spårar ur, oavsett på vilket
sätt det än må vara. Tack för att du litar på mig och tror på mig!