Tassar

Ville inte åka till kontoret idag. Tog mig i kragen. Åkte. Bannade
att det inte var köer och surade över att jag hittade p-plats direkt.
Tog mig i kragen igen. Det här ska bli bra!

Handlingsförlamning blev följden av att komma in, få nån kommentar
som inte gjorde enklare att andas luften.

Till slut fick jag en hel del gjort. Men det var inte roligt. Åkte hem
så fort det bara gick.

Hemma tog jag hand om och utfodrade fyra ungar, härlig middag
tillsammans.

Sen in i handlingsförlamning fas två. Sätter mig på hold, för
inget är bestämt. Undrar, frågar lite men efter fyra timmar inget
svar. Och det kommer tassande. För jag har blivit bortskämd med
bekräftelse i några dagar och utan den vinglar jag. Ändå.

De tassar inpå mig, tassar över mina fötter och snuddar vid magen.
Tankarna om värdelösheten, den jag känner allra bäst.

Dagen på jobbet blev inte som jag tänkt, det var väldigt mycket
svårare. Kvällen blev ett vakuum jag inte alls hade räknat med.

Och jag har ätit alldeles för lite.

Basläget ruckat, tar mig tillbaka och ber tassarna promenera någon
annanstans. Men de hänger kvar.

Pirret är oro idag. En stund. De senaste timmarna.

Jag tror jag ska äta något och önskar plötsligt att jag hade mina
målargrejer framme. Jag vill måla en tavla. Men jag vet knappt var
grejerna är.