Okej. Dagens andra inlägg. Några saker har blitt lite tokiga i dag. Upptäckte att exet fått med sig en lunta utskrifter som låg i ett kuvert med hans namn på, det låg så för att jag en gång tänkte att han skulle få läsa mina samlade alster skrivna till honom under åren...... Alltså, det här var ju sånt jag bara skrivit av mig till mig själv med. Eller ja, sånt där som jag snålar med i mina processer. Håller för mig själv.
Nåväl, en tanke hade jag i typ juni att han borde ta del av det hela. Kanske för att lära sig ngt han kunde ha användning av i framtiden. Schysst av mig, visst? Men jag ändrade mig och var nöjd med det beslutet. Detta skulle inte läsas av honom. Synd att jag inte strök namnet då. för det hamnade i kartongen med hans kvarglömda grejer i. Har försökt få tag på honom idag, men icke. Spännande...
Tänkte också i dag att jag skulle vara så där modig och ärlig som jag tycker låter så bra när jag pratar eller skriver om det. När jag testar i verkligheten tror jag att jag mest blir klumpig och påträngande. Varför blir det så? Jag försöker ju bara vara mer som min katt. Självklar, liksom.
Sen skar jag mig i tummen också. Djupt, äckligt. Jag var en sån där tonåring av den riktigt mörka sorten och jag skar mig. Det var inte alls så vanligt då som nu, så jag var extra freakad. Men det funkade att avleda psykisk smärta med fysisk, så jag gjorde det. Fast rispa är nog ett mer korrekt ord än skära.... Nåväl, det var inte vad jag försökte mig på i dag. Inte alls. Det var bara besvärligt. Men så kom jag på att det kunde vara en lagom knasig bild till bloggen så jag skulle ta kort. Av med papperstussen, upp med mobilen, blodet rinner, tar bilden...ehhh... svimmar nästan. På riktigt! Måste lägga mig på golvet och be lilla sonen om vatten och ny tuss, plåster och grejer...Detta borde det ha varit bild på i stället. Vicken klenis!!
Att skära mig är inget för mig.
Jo, och jag har snubblat på samma hoprullade matta sex gånger i dag. Lilla sonen har räknat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar