storoliten

Varit intensivt i flera dagar nu. Fart och kärlek på många plan. Tack alla fina. Söndag i dag, börjar packa inför flytten. Lyssnar på Liberator, sonen har sovmorgon... kl är 13.31 nu. Känns som att jag är lite bakis av livet. Att det varit så mycket. Och att jag trots all uppmärksamhet, kärlek och liv känner mig lite ensam. Lite övergiven. Lite "hur blev det så här?". När jag tänker förnuftsmässigt så vet jag ju att jag är så jäkla nöjd med så mycket i mitt liv. Men sen blir jag ändå ibland det där lilla frågetecknet med stora ögon som rycker lite i livets rockärm. Nu ställer jag kravet på mig att hela tiden vara stor och stark, men jag kanske måste tillåta mig att vara liten i bland? Troligtvis. Lilla Julia petar lite på stora Julia.. "men du..? Jag då?" Men livrädd för att fastna i nån rädsla. Att vara rädd för rädslor kan vara nog så konstruktivt, men det får inte bli hämmande. Sen är det ju en sak att be om något om man vet precis vad det är man vill ha. Det gör ju inte jag. Jag vet att jag vill ha mitt fluff och det har jag i allra högsta grad. Jag vill ha någon som håller om mig och säger att allt blir bra. Det har jag i bland. Jag har inga föräldrar, jag har inte min Jhonny kvar, mina syskon bor i Thailand. Kanske bara normalt att känna sig lite vilse i relationerna då? Att ha blodsband med någon är ju en annan sak än att inte ha det. Hur man än vrider och vänder på det. Känslan i dag är på något vis bitterljuv. Jag gör det ensam. Jag klarar det. Igen. Och säkert igen. Bra där, Ju. För senast jag lät mig bli svag inför någon och delade med mig och tillochmed behövde någon annan så gjorde det förbaskat ont. Learning by doing. Men min passion i livet kommer alldeles säkert ställa mig inför ett val snart igen. Och jag kommer inte att välja en grå väg. Jag gör ju inte sånt. Tack till er som jag får säga till hur mycket ni betyder för mig. Tack till er som jag kan säga "jag älskar dig" eller "jag saknar dig" till och som förstår att det inte är en fråga utan precis vad jag känner just då. Jag använder det inte heller som ett "förlåt". Om jag menar förlåt så säger jag precis det.