Ahh, ett riktigt jobb. Eller jag menar jag har gjort det jag ska göra på jobbet? Gick också en å en halv mil i dag. Schysst.
Tänker på vad som är värdefullt och jobbar på med flyktinstinkten. Den är överhängande, men jag är oxå lite trött.
I need some romance, baby.. and this aint it.
Jag har folk att tacka. Tack Mr Copa for letting me having you. You where splendid. Tack Alex för uppvaknandet. I am back now. Och mitt fluff... alltid mitt fluff. Tack, alltid.
Jag behöver fokusera nu.
En person som betyder enormt mycket för mig lät ledsen i dag. Jag kunde inte fråga varför kände jag för jag har ingen sån del i hans liv längre. Vad märkligt det blev. Människor och relationer. Korta eller långa. Snabba eller långsamma. Passionerade eller.... torrare? För att inte tala om de förvirrade.
Jag är för ärlighet och mot lurighet.
Jag minns faktiskt en gång när jag kände mig lika självklar som min katt. Jag var kanske 9? Nybliven Bowiefantast... Scary monsterstiden tro jag. Hade ett typ ett litet kasettdäck som jag gick med på axeln. Hade svarta jeans och en gul t-shirt. T-shirten hängde lite över ena axeln. Jag åkte till Obs! i Rotebro för att handla saker jag skulle ha med mig på ridlägret jag skulle på. Envisades med att bära på bandspelaren hela tiden. Det fanns ingenting hos mig som jag inte gillade då. Jag var helt värdefull.
Nu åter till det ahhh.. flow jag haft under dagen och packar en låda till. Det här bloggandet blev lika hoppigt som min packning ter sig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar