Punkjävel

Det här hände i dag. Det är helt sjukt och jag vill varna känsliga läsare. Man blir rädd.

Äldsta Sonen och kompisen går till kiosken på rasten och handlade godis. På väg tillbaka stannade de till vid ett elskåp för att slå sig ner och hänga i solen lite. Sonen lyfter ner en ölfaska som står på skåpet för att få plats att sitta. Ställer den på marken. Kompisen ser på klockan att de måste gå tillbaka så att de inte kommer försent till lektionen. De går. På Ringvägen, solen skiner klockan är 11 på förmiddagen och det är fullt med folk. Efter 150-200 meter kommer de fram till en trappa som går ner till skolan. Där är inga människor. Då kommer en man framstormande mot dem med ölflaskan i handen som sonen ställt på marken. Han är ursinnig, helt ursinnig. Han kallar sonen "jävla punkjävel" skriker att han inte vill att hans två-åriga dotter ska behöva växa upp i ett jävla "pundarhål". Sen rycker han tag i sonen och skallar honom. (!!!!!) Sonen sliter sig loss och springer. Mannen lämnar sin barnvagn med barnet i (!!) springer efter skrikande att sonen ska komma tillbaka (Ja, eller hur.. har farbror godis..?) och vrålar om att jävla punkungar inte ska skräpa ner hans land. Att skattepengarna inte ska gå till att städa efter skitungar. Sonens kompis kontrar med att de kommer att polisanmäla mannen och det är skattepengar som driver polisväsendet. (Bra replik, kompisen.) Nu kommer det ett helt gäng med vuxna ut från en konferens på skolan. Ingen gör något. Men kidsen kommer undan från galningen.

Jag blir uppringd på jobbet av sonen och får storyn. Han är helt lugn och saklig på rösten. Det skrämmer mig och jag förstår att han är chockad, för han är alltid pladdrig annars. Jag åker dit. Skolsköterskan och bitr. rektor är med sonen när jag kommer och håller på med polisanmälan. Den coola lugna sonen blir en tårig en när mamma kommer. Vi åker till akuten, tre undersökningar senare och efter fotografering till journal och polis kan vi går därifrån. Inga farliga inre blödningar och ögat är troligtvis inte skadat för framtiden.

Vi går för att äta sushi. Sonen ser sig hela tiden om över axeln, rädd och orolig. Han undrar hur han ska kunna gå till skolan och gå hem om dagarna när det finns en galning lös. Det undrar jag med och har inget bra svar. Han kommer att dra i hop ett gäng kompisar att gå med på måndag... Han säger " det mest läskiga är att han såg så normal ut. Han var till och med snygg, liksom... man kunde aldrig tro" Vi äter vår sushi medans sonens öga blir allt mer lila och svart. Efter tag säger han " Vet du vad som är allra värst, mamma...? Att han har barn. Om han kan göra så här mot mig, vad gör han då inte mot henne? Stackars, stackars lilla barn.."

Ja, vad säger man.... Vad gör man? Jag känner mig så arg, frustrerad, ledsen, besviken...

Mannen var i trettiofemårsåldern. Han gick med en blå barnvagn med en två-årig dotter i. han har brunt ganska kort hår, blå ögon. Han var klädd i beige byxor, typ chinos, svart skärp, ljusblå pikétröja med en sån där liten krans på vänster bröst. Bara så att ni vet.

Fast det lär ju inte hjälpa. Nu ska jag också polisanmäla.

Fast det hjälper väl inte heller.

Sonen är förövrigt och snyggar till tuppkammen hos frisören just nu. Jag tror den kommer att bli smalare och svart. Så den matchar ögat.