Blev under ett samtal i går påmind ett annat liv. Nu håller jag på och packar inför flytten, rensar papper å har mig. Hittade det här som jag skrev när jag tog mig ifrån det där det andra livet. Det var länge sen nu.
///////
Res dig upp
sa du
Jag låg kvar
Det var ilskans slem
som höll mig kvar
Kom nu
skrek du
Baksidan av mitt huvud
satt fast
i små infekterade köttslamsor
Jag satt fast av ovilja att följa dig
av rädsla för att röra mig åt fel håll
mina fötter pekade snett
dit kunde jag inte gå
För mörkt
alldeles stängt
bara unken doft
med mörka kanter
Du är fel
sa du
som en varelse
av svarta sjok
Jag är rädd
sa jag
men läpparna
var fixa och hårda
Jag är trasig
tänkte jag
med blod rinnande
genom tarmsystemet
bakterier i tanken
kontaminerad själ
Du gör fel
skrek du
Tänkte att händerna
ser mjuka ut
tills gesten vrider
och eliminerar
Reser mig med svålen
någon annanstans
samtidigt töms jag
forsar över fötterna
som pekar framåt nu
Måste gå dit
kanske vilse
men framåt
blodet stannar kvar
långt ner
magen tömd
som en karta
framför mig
framför
framåt
fri
/////////
Tänkte när jag läste det att.. oj. Jag är verkligen en helt annan människa nu. Men det som hände då har varit med och format den jag är i dag.
Tänkte jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar