Slirp, slash, aj fan jag halkade. Tumlade lite i en känsla där och det kom upp vatten i näsan. Svider lite i bihålorna av det, för det var nog inte helt rent. Känslan stannade kvar och vill inte släppa, fick en lite äcklad själ. Snöt mig och tittade upp ur tumlet. Men vad är det där? Jag ser något där borta som gör att blicken skärper sig trots att jag bestämt mig. Hur var det nu? Gå med små steg, bädda tankar och känslor noga och kompakt. Håller mig i ett räcke som är ärgat av tid och tårar. Går där, rädd för att snubbla igen, skrubbad på knäna och skrap i handflatorna. Håller avståndet från det där borta och tänker testa mig här igen. Skrapar upp handen ytterligare på räcket, det är skarpt av rost och smuts. Tror inte jag ska behöva det. Men jag håller kvar. Lite till.
I går var månen full, som jag. Inte i dag, som jag. Drar ett par djupa andetag och saktar tanken nu. Som varelser utifrån ur kylan upp i min hals. Stilla nu. Låt vandringen som alla börja med ett steg.
Ett steg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar