lördag 16 januari 2010
Be slut
Tar ett beslut. Eller egentligen flera, flera stycken. Sen sätter jag mig och väntar på någon slags räddning, märker jag. Det var väl ändå inte meningen. Men min önskan far tydligen ut i kosmos och en vän tänker bestämt komma hit och laga middag åt mig i kväll. Oavsett mitt skick.
I går slog jag sönder en dörr i maktlöshetssmärta. Dumt, för jag lyckas inte laga den. I dag har jag varit mer arg på riktigt. Blir behandlad som någon som är i vägen och det känns ju sådär. Riktigt orättvist faktiskt. Jag kan inte komma på vad jag har gjort för att förtjäna det och inte de jag har frågat heller som är insatta... Hmm...För jag har som vanligt varit den som inte ställer några krav eller beter mig bitchigt. Fast jag har sagt till mig själv så många gånger att jag måste bli bättre på det! De bitchiga vinner ju så fett i längden. Suck. Tulletrasa jag, va. Tror att kärlek, mjuka värden och ärlighet ska vinna i längden, bah! Men jag gör det om och om igen och får väl nöja mig med att det kanske lönar sig i nästa liv?
Undrar vad jag hade för mig i mitt förra liv, på tal om det? För nåt fuffens måtte det ha varit. Så fort jag har lite balans och lycka på ingång så ba, tjoff. Halk, slint spläffs så satt man där. Med lite tur så satt jag i alla fall. Har ju också hänt att jag legat helt platt när det halkat till sig.
Jag snackade med Buddha förra veckan när jag besökte ett tempel. Han hade lite allt möjligt att säga. Han sa att det skulle bli tufft på några plan men att om jag tog mig igenom det så skulle jag få tur sen. TUR, va? Kan knappt bärga mig! Vad det gäller kärleken så var han väldigt tydlig med att den som fyller mitt hjärta nu är den rätte. Men alltså, det är ju minst sagt lite fnurror på den tråden. Eller på trossen? Hur är det med kommunikationen Thailand-Sverige för Buddha? För den här hjärtfyllnaden (som då enligt Buddha oxå är helt ömsesidig) sipprar lite väl. Hål i hjärtat, kan man väl kalla det?
För er som inte vet det. Man snackar med Buddha, tänder lite rökelse, kör lite ritual, skakar en burk, får en pinne, får en lapp. På lappen står det vad Buddha har att säga dig. Väldigt praktiskt.
Han sa också att jag skulle bli sjuk, men att det inte behövde vara så allvarligt. Hoppas det var den här matförgiftningen jag hade nu så att det klart. Vill inte vara något mer sjuk på ett tag. Det räcker med allt annat, faktiskt.
Jag har åtminstone bestämt mig. Nu vill det bara till att jag klarar att vara sådär att jag håller fast vid det. Och att det är rätt beslut. Men jag brukar ju säga det själv... "Bättre fel beslut än inget beslut" Så.
Jag har lagt alla korten på bordet, serverat mina inälvor, blottat hela mitt jag och delat med mig av hjärta, själ och andlighet. Sådär, varsågod. Jag kan bara hoppas att det så småningom får någon slags omvårdnad. Men även om inte... Så har jag redan gett det och det vore dumt med ånger eller skuld.
Och nu önskar jag lycka till med arbetet, ärligheten, öppenheten, självkänslan, självbilden, relationerna, hälsan, jobbet, bilen, terapin, snösmältningen, skulden, punkterna, vänskapen och vad det nu mer kan tänkas vara.
Ah. Livet. Lycka till med livet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Du, den som fyller ditt hjärta och ger och tar din kärlek är nog visst den rätta. Jag tror att det är Ugge bugge :-)
Jo, förvisso. Men saken är den att just den här personen är ju enligt Buddha någon som kom in i mitt liv i höstas... Och det gjorde ju inte Ugg. Han har ju hängt med i 15 år.... Kan Buddha verkligen ha fel??
Hmm, hur känns det här att läsa nu några månader senare?
Jag minns väldigt väl vilket beslut jag tog. Jag höll inte fast vid det och det har dykt upp i mina tankar den senaste veckan.
Men jag tror jag gjorde rätt som inte höll fast idet.... Trots att jag tror att Buddha hade rätt. Men yttre omständigheter förhindrade.
Jag får vä säga att det har gått "sådär"... Och att jag fortfarande väntar på turen..?
Skicka en kommentar