En måndag. Ganska mycket soldag, egentligen. En stund så både sken solen och regnet föll samtidigt. Jag har varit rädd och modig, arg och glad, snabb och långsam. Man kan väl säga att det varit en dag där mina jag ibland repellerat. En stund var det också så kallt trots att solen sken att jag fick järnsmak i munnen.
Jag har fått lägga några kort på bordet och det har lättat lite tyngd från mig, samtidigt som jag gör det med sorg.
Och dagen har varit på tok för kort. Jag förstår inte alls hur jag ska kunna hålla mitt löfte till mig själv och vara i säng före midnatt. Lilla sonen sover med lite magont. Stora sonen, Flickvännen och Bästa kompisen fyller in och runt i hemmet. Lilla Buddha dras med en infekterad halvsvans. Stora sonen har passat flera tider i dag och det känns så skönt för oss alla. Nu ska Bästa kompisen sova över, han har inte varit här på länge och det var gott att få se honom igen. Även om han är en buse... En buse som kramas.
Jag är inte helt bekväm. Något måste ändras på, kanske bara smått. Jag ska fundera på vad det är. Kanske är det så enkelt att jag bara behöver lite mer luft. Eller ännu mindre tyngd.
Och jag behöver definitivt få ordning på den häringa nya inloggningsvarianten på min banksida! Har nu inte kunnat komma in på mitt konto på flera veckor... Galet, vad dåligt just det här går. Men jag har idag ringt hem och sagt "Hej, min fru (som jag och Inneboende trivs med att kalla varann). Jag måste tyvärr jobba över idag, så jag blir lite sen." Det har jag aldrig gjort förut, sagt just den meningen.
Jag är fortfarande motsatt. Märklig känsla jag har i mig.... Men det är inte en nedåtkänsla alls. Det är bra. Det är lite svårt att blogga med alla som sitter runt bordet och pratar, märker jag nu. Men så här fick det bli!
1 kommentar:
Mhmmm. Det där med mera luft, eller mindre tyngd. En ruskigt logisk ekvation. Men svår att finna lösningen på.
Skicka en kommentar