Familjeliv

Jag sitter och pratar med stora sonens flickvän i köket. Hon utbrister "Jag tycker det är så mysigt att vara här!" Jag blir glad och varm i hjärtat och svarar henne att det är väldigt mysigt att ha henne här.

"Det är roligt här, det händer alltid saker, det kommer folk och hälsar på och ni har roligt och det är varmt och glatt. Ni är en riktig familj!"

Hejsan hoppsan, tjejen... Hur tänkte du nu? Vi är en singelmamma, en inneboende, ett varannanveckasbarn och ett heltidsbarn, en katt och två råttor---En riktig familj..?

Hon har ju en riktig familj. Föräldrarna är inte skilda och de har hund och katt till och med.

Men hon hävdar vidare.

Och jag tror hon har helt rätt när jag tänker efter. Vi är en riktig familj.

Vi är människor i olika åldrar som trivs tillsammans, som har roligt i hop, som hjälps åt med livets alla dimensioner. Som bryr sig genuint om varandra och som lägger sig i om någon av oss har det jobbigt, vi håller koll på varann, vi ställer upp för varann. Vi skrattar i hop, vi gråter i hop, lånar varandras grejer eller bara är tillsammans i samma luft utan att dela just så mycket mer än det. Vi är trygga ihop. Vi har ett hem i hop som vi tar hand om tillsammans och där våra vänner trivs och är välkomna.


Det måste väl ändå vara definitionen på en familj...?