fluffikamm

Gör allt för att slippa undan min egen flytt.... Kommer knappast att hålla i längden, detta. Okej. Flufffikas först. Helt underbart. Nyöppnade cafeét i våra hoods som blivit den naturliga mötesplatsen. I like a lot. I det här sällskapet känner man sig bara mer och mer normal ju längre samtalet flyter på. Det sköna är att det gäller samtliga runt bordet. Vi överträffar varandra i fixa ideér, personlighetsstörningar, relationsdilemman etc. Tänk att får höra kommentarer som "En ny fix jag har är stolpiller" eller.. "ja, jag har faktiskt aldrig varit inne i fler än två villor i mitt liv" eller "Nej, mediciner är liksom försent. Det skulle man fått som tonåring".

Vi pratar mycket om det som hände min son i går också. Jag har fått en enorm respons på min blogg... Det är några stycken som kommer att ge sig ut i nästa vecka och leta... Det är inte många som tror att polisen kommer att komma någonvart i ärendet.

En person som läste min blogg i går är en vän till en vän. I dag träffades vi för första gången och det var en rolig bekantskap att göra! Tänk, det händer goda saker hela tiden.

Efter flufffikat begav jag mig in till stan i sällskap med två tjejer/kvinnor (???) till. Som när man va tonåring. Shoppade, fikade, pratade, pratade, pratade... Jag köpte nya jeans. Två storlekar mindre än för två månader sen. Det glädjer en gammal matmissbrukare som jag, förstås. Och nya skor oxå. Med klackar. Hoppas dessa håller.

I morgon kommer jag att vakna ensam igen. Jag reder ut och lägger till. Och gör om. Kanske gör rätt tillochmed. Med något. Jag vet inte om jag är behövd eller om jag verkligen behöver. Det är så många begrepp i mig som är vilse i strömmen av det som är jag och det som påverkar mig utifrån. Jag vet att jag inte vill vara någons dåliga samvete. Och att mitt liv är alldeles för gott för att jag skulle behöva vara det.... Det händer, trots all min självständighet, att människor tar på sig egenpåhittat ansvar för mig. Och jag för en del andra. Jag undrar vad som triggar det här.

Men nu har jag skor jag står stadigt i, i alla fall. Och tack Me for Me and Ju. Det är inga dåliga grejer, det. Det ger också stadga.