Och så kommer det en dag när det känns som att jag inte kan välja.
När jag inte orkar vara där jag vill vara. När min strävan dödas av för lite sömn och annat som är fel och jag kan inte komma upp och ångesten tar strupgrepp.
Jag försöker välja annat. Trodde jag skulle klara de här timmarna. Att jobb och terapi och det som gör mig glad i livet skulle hålla mig uppe. Tag i armhålorna på mig. Taget slant.
Och där låg jag. Inget blev gjort och jag var äcklig.
För jag kunde inte.
Och i morgon tänker jag inte vara ensam, för jag kan inte det. Kanske klarar du och du och du och du och de allra flesta andra det. Men inte jag. Inte ännu. Det gick inte alls.
Det blev en förlorad dag.
Och de som är så dyra...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar