Poff

I dag kom en av mina bästa väninnnor och besökte mig. Vi ses sällan för hon en bra bit härifrån, kan man säga. Det är hon som var gift med killen som efter 10 års äktenskap tyckte att sms var ett bra sätt att framställa en önskan om skilsmässa via. Det har nu gått 6 veckor sen hon fick sms:et och idag skrevs skilsmässopapperen på. Tjohej, vad det kan gå undan här i livet!

När hon klev innanför dörren här höll jag på att smälla av. Hon har aldrig varit snyggare än nu! Jag visste att hon gått ner i vikt, men jag har också vetat att hon knappt sover, inte äter (såatte..) halvt har gråtit ihjäl sig.. så jag förväntade mig inte en kanonpingla, solbränd, perfekt hår, med klara blå ögon. Men det var vad som kom in genom dörren. Jeansen var dock för stora.... så vi gav oss ut på shoppingtur.

Alltså, om man blir sådär snygg av att skilja sig vill nog jag oxå göra det.

Nån som vill gifta sig med mig? (Det är ju en förutsättning för att kunna skilja sig, tänker jag..)

Vi shoppade jeans till min vän. Och en bh. För den var oxå för stor. Vi gick ut och åt. Vi hade hur mysigt som helst! Och hon känner till min stora glädje ett sug efter att vara mer i Stockholm. (Hon är härifrån.. vi delade lägenhet i Vasastan på en gammal god tid) Så det verkar som att vi kommer att hänga en del framöver.

Jag trodde att det här var ett par som skulle hålla ihop för alltid. JAG är fortfarande i chock över att han lämnat henne. Så vad ska inte hon vara..? Tänk. Sex veckor. Från gift med någon man tror att man ska leva med för resten av livet till skild. Poff.

En sak är säker. Livet blir inte alltid som man har tänkt sig.