Hade en runda igår. En runda som i att gå igenom allt som gjort ont, gråta över det förlorade, vara arg på svek och lögner och feghet och ondska och vidrighet. En runda i att gråta i saknad och över förlorade värden. Lät frustatrationen ta överhand och riva hål i magen ännu en gång.
Men jag tror att den här rundan var bra. I dag känner jag mig friare än vad jag gjort på länge.
Något som liknar hopp drar i min uppmärksamhet. Nyfikenhet som tassar omkring i hålen som gjorts i mage och själ. Den klappar lite försiktigt där det är som mest trasigt, alldeles mjukt och läkande klappar den....
Jag ska vila lite i det nu.
Vila.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar