lättheter. Jag pratade med en väninna om hur det är sommartomt i
stan och trist och ensamt där. Jag själv hade precis varit i
Skärgården och var ledig. Jag mindes somrar då jag jobbat och varit
i den där tomheten. Att det är så mycket bättre att vara ledig, ta
sig iväg, njuta av havet, vänner och natur.
Hon tyckte det var bättre att jobba i ensamheten och jag fattade inte
först. Att hon menade att man känner sig ännu mer ensam när man
inte ens jobbar. Men då kan man ju åka iväg dit man vill, tyckte jag.
Hon gör alltid grejer som jag är avis på. Hon kan enkelt komma upp
och iväg på egen hand in till stan en lördag förmiddag. För min
del skulle det vara likvärdigt med att bestiga Mount Everest med bara
tänderna.. Jag har nån bild av hur mysigt det skulle vara att strosa
på stan, möta upp nån för en fika.. Så där som hon gör. Men
aldrig jag.
Sen går hon på AWs. Och spelningar. Det avundas jag oxå. Jag gör
det ibland, och har roligt. Men det kräver massor av engagemang och
tar enormt med energi. När, var, hur, göra av med bilen, ha på mig,
mötas var, komma i tid (helst först).
Jag insåg i den här kommunikation att jag missat något hos mig
själv. Jag har alltid tyckt att jag är fånig, blivit arg på mig,
tyckt illa om mig för det här med mina svårigheter. Men jag har ju
lättheter också! Att kl 23.30 på onsdagkvällen bestämma att jag
ska ut i Skärgården med barn och allt dagen efter är inga som helst
problem. Fixa packning, mat för några dagar, hämta flytvästar i
förrådet. Jag fixar. Jag vet hur det fungerar, jag vet vad som
behövs, jag vet vad som förväntas och vad jag kan förvänta mig.
Jag är lugn och trivs. Jag har inga problem med att det inte finns
rinnande vatten på ön, eller att det är ett pyttelitet kylskåp och
liten spis som båda går på gasol. Att jag måste tvätta mig och
borsta tänderna i havet ser jag som en fördel.
Jag går gärna i bikini bland 20 människor på ön, men det skulle
aldrig falla mig in att gå i annat än långärmat och långbent på
krogen eller på en spelning eller på stan överhuvudtaget.
Jag har heller inget emot att åka hem bara två dagar, tvätta och
packa om för att sedan ge mig ut till torpet, utan el och vatten...
Dock med bil istället för båt....
I morgon ska jag ta en fika på stan med någon jag inte träffat
förut. Jag har oroat mig i tre dagar över vad jag ska ha på mig, var
vi ska mötas, hur jag ska hinna först (eftersom jag avskyr när
någon väntar på mig, av flera anledningar). Tur att vi inte ska ut
och dricka vin.. Då hade jag blivit tvungen att ta eftermiddagen ledig
för att lämna bilen, duscha och byta kläder...
Kanske och troligen behöver jag öva på att spontant, i jobbkläder,
träffa nån på stan. Jag har ett minne av att det inte alltid varit
så svårt. Men då var det nog en del alkohol med i bilden, i
ärlighetens namn..
Men så länge tänker jag njuta av lättheten att hitta på, tacka ja
till och bjuda in mig själv på diverse äventyr. Vi har det ju så
gott, både jag och mina barn, när jag gör det!
6 kommentarer:
Nu blev jag ju nyfiken ju!
Människor är olika. Har olika lättheter. Och svårigheter.
Min lilla coach sa att just mitt planerande och för all del höga grad av kontroll kan vara en fördel för mig och för andra så länge jag inte låter den hindra mig från att göra saker.
Och jag tänkte... han har rätt. Det ÄR en bra sak att alltid tänka igenom vad jag ska ha med mig på mig var vi skall träffas hur hur hur i nästan varje grej jag gör. Jag har ju hittintills inte MISSAT en semester pga detta, vilket andra som inte gör dito kan göra. Eller inte missat, de gör något annat.
Du är bra. Och modig som utmanar dina taggiga sidor. OCh må fikat vara trevligt
Ja, som Åsa skriver (så klart), människor har olika svårigheter och lättheter. Och jag vet det, men låter mig ändå hindras, sätter mig själv lågt ner på en stege som inte egentligen finns. Nu ska jag börja jobba med mig själv där, lyfta och se det där som du också ser hos dig själv. Vi har alla sådant som bär. Och kanske är det då t.o.m. så att ett visst mått av "självförsiktighet" inte är en last, det hindrar ju oss från att köra över andra... och vem vill sådant :)
Håller tummarna för att fikat blev härligt. Kram <3
Fikat blev ärligt talat rätt trist.. :) Men det gör inget, jag har det bra med kidsen och nu packar vi för en semester igen :)
Känner så väl igen dina svårigheter! <3
Osynlig. Berätta om dina lättheter för mig. Och ja, vi speglar oss förstås i varann som så många ggr förr.
Åsa. Ja, så länge det inte hindrar. Att ha en balans. Jag tror du har den. Jag kan lägga mig död istället pga all energi jag vet kommer gå åt i all den där ångesten. Jag skippar istället. Trots att jag egentligen vill.
Regnatt. Fina du, sitt inte nere på stegen. Du är ju en blomma värd att sitta högst upp på en stark och vacker stjälk. Ju.
Skicka en kommentar