men mest trött. Jag var glad. Det kändes spännande. Tänkte lite
gott om mig. Kände lite hopp. Och lite mer pirr. Sådär sköntobehag
med dålig matlust. Jag gillar det.
Jobbade, drömde lite, jobbade mer. På eftermiddagen började jag
hoppas på ett livstecken. Kanske ett tack för igår?
Nu snackar vi alltså bara om några timmar. Nåväl, det var inte så
farligt. Då. Hade tvättstugan efter jobbet, tvättade och funderade
över det här med passion. Som jag tycker är så viktigt, som jag så
gärna vill ha. Jag undrar vad det står för för mig egentligen..?
Jag tror att en parameter är "snabbt". Det ska gå fort, jag ska få
massor av bekräftelse, det ska inte finnas en chans att jag ska hinna
undra, tveka, bli orolig. Total, snabb bekräftelse. Är det en del i
passionen för mig? Kanske är det så. Jag tror inte det är särskilt
bra. Jag ser inte ordentligt när det blir så. Tror jag. Och att jag
lägger bort en del ansvar när det blir så.
Jag funderade på hur långsam passion skulle kunna vara ett
alternativ. Och tvättade.
Vid åttatiden kom det. Pang-DÄR! Ur min hjärna. Den inte alltid så
hjälpsamma. "Hur fasiken kan du tro att det fanns något där? Han ser
dig som em kompis, inget annat.Vad tror du? Han är fem år yngre, han
leker runt i sitt singelliv och trivs toppen. Varför i hela friden
skulle han vilja vara med dig..? Hur tänkte du nu?"
Nu kan man tro att jag bara la ner efter den skjutsen från hjärnan.
Nejdå. Jag måste oxå få bekräftat att den har rätt.
Så ytterligare ett par timmar senare skickar jag ett glatt och
trevligt sms. Som han snabbt svarar glatt och trevligt tillbaka på.
Och jag är inte ett dugg klokare. Bara missnöjd med att jag inte bara
kan vila och låta saker få vara och vara långsamma.
Att i detta nu inte banka in skallen på mig själv är svårt att
motstå. Jag har ju redan börjat, liksom.
Jag klarade några timmar klokhet, visshet och vilande. Sen blev det
känslostyrt hej vilt. Tyvärr har mina känslor troligen tagit
körkort i Thailand, de kör nämligen riktigt illa...
(om nån vill veta hur man får körkort i Thailand kan jag berätta,
förövrigt)
5 kommentarer:
Du får gärna berätta hur man tar körkort i Thailand. Och fast våra liv är mycket olika tror jag att mina känslor tagit sitt körkort där också.
Andas. Lugnt.
Så var det den här gången. Nästa gång vet du vilken färdighet du ska använda dig av.
Kolla fakta.
Helt enkelt.
Kolla fakta.
Oj oj oj som jag känner igen hur min egen hjärna funkar. Andas. Låt saker ta tid. Inte forcera. Låta både sig själv och den andra hinna med. Se vad som händer och vad som blir eller inte blir.
Så svårt det är.
Tigerlilja, jag återkommer med ett inlägg om det snart ;)
Jo. Ja. Tack. För att du finns och en massa annat.
MeMyself. Ja, otroligt jättesvårt. Varför är det så svårt? Det är som att jag tror att det går åt helvete om det inte går snabbt. Men ey! När det gått snabbt har det ju gått åt helvete..? Så nu. Lugn. Jag ska.
Låter bra! I mitt fall tror jag att det handlar om bekräftelsebehov också. Jag behöver bekräftelse (även om jag själv tror att jag inte behöver det) och då blir jag otålig och orkar inte vänta. Vill inte ha lite i taget, jag vill ha allt. På en gång.
Skicka en kommentar