Semesterrymning

Egentligen vill jag lägga upp några av bilderna ME har tagit idag,
för de är underbara.. Men hon har gått och lagt sig, jag får be om
dem i morgon..

Det är bilder på utsikten från altanen på huset där vi bor den
här veckan, den underbara solnedgången vi hade ikväll och lite
annat.. Hon är en duktig fotograf, min ME.

Vi har semester med barnen i en hyrd stuga i Värmland. Vi har det
väldigt gott. Förutom att min Lilla hade det jobbigt ett tag idag och
rymde till skogs och höll på att skrämma livet ur alla. Mest mig.
Skräcken när ens barn är försvunnet är vidrig. Sandpapper i
munnen, stor klump i halsen, puls på ställen där den inte ska
kännas, skakande kropp.... Hemskt.

Vi letade efter honom länge och väl. Till slut dök han upp och vi
pratade länge, han och jag. Vi är så olika och jag är ibland dålig
på att känna in det som är viktigt för honom och han är dålig på
att uttrycka det. Jag skäms över att jag inte tagit honom på allvar,
men är ändå arg för hans sätt att visa hur det står till. Jag
önskar så att han kunde prata med mig istället för att tjura och
springa till skogs. Samtidigt som jag vet att han försöker, att han
inte är en sån babbelmaja som jag och Stora sonen är. Vi har ett
språk för sånt här som Lilla inte har och jag möter honom dåligt
i det i bland. Till slut enades vi i nån slags motvalsgegga och jag
tror att han kände hur mycket jag bryr mig om honom... Vilket var en
viktig del i det hela. Han har dundrat in i puberteten och jag har nog
inte hunnit med riktigt.

Resten av kvällen var han på väldigt gott humör och jag tror och
hoppas innerligen att vi slipper fler rymningar från honom...

Och att vi kan fortsätta ägna oss åt bad, paddling och annat
härligt som vi haft för oss idag!