söndag 24 juli 2011

Olika

Körde hem från Värmland idag. Har de senaste dagarna haft koll på
vindarna och förstod att det ikväll skulle vara bra surf på Torö.

Körde dit direkt efter att ha slängt packningen i hallen hemma. Det
var bra surf. På bilden Stora sonen och O strax innan de ger sig ut.
Ja, O. Som i mitt livs största kärlek. Han och Stora åkte ut i
förväg....

Det var länge sedan jag såg dem tillsammans... De är så fina med
varann, så kärleksfulla. Mjuka, kramas, berömmer varann.

Men på så otroligt många sätt riktigt olika. Precis som min morgon
och kväll. Jag började dagen med morgondopp i stilla insjö och
avslutade den med solnedgång i ett frustande hav.

Stora Sonen hade på sig den våtdräkten jag hade när jag började
surfa och det kändes lite speciellt, nu när det var hans första
gång på Torö.

Vi satt på stranden nära varann, vi har ju inte setts på en vecka,
kramades vi också. Jag tipsade honom lite om hur han ska göra i
vattnet och såg till att han drack och rättade till kragen på
våtdräkten. Så lägger han handen på mig och säger "du är en
riktig surfmamma du, det är så himla gulligt"

Sedan pratade han om hur härligt han tycker det är att bara få komma
ut, iväg, och att få vara i havet, känna vattnet och vinden. Även
om inte surfet blir perfekt. Jag tänkte att han är allt en riktigt
surfunge....Och att han verkligen börjat uppskatta det vackra i
naturen, börjat se och känna efter, det gör mig varm.

Åh, vad jag har längtat efter honom!

Och i morgon åker Lilla till farmor. Åh, vad jag kommer att sakna
honom! Jag vill ha dem båda nära som ikväll, fast hela tiden.

Det var fint och vemodigt att träffa O. Jag tror inte att det
någonsin kommer att bli mindre svårt än så här att träffa honom.
Det är ontskönt. Det kommer nog alltid vara så. Han är så otroligt
fin och bra. Vi har så många minnen, jag har så många minnen. Men
han är inte min. Han är dock lite barnens och det är gott. Det är
riktigt gott.

Idag vill jag tänka på det goda. Ondskan har visat sig på det
grymmaste av vis de senaste dagarna och jag vill egoistiskt nog idag
få vila i det jag känner tacksamhet över. Som mina barn och hur fint
vi hade det ikväll. När vi kom hem inatt lagade vi pasta ihop och
satt i soffan och åt och pratade.

Det kändes på något vis fullkomligt. Vi tre efter surf. Mitt i
natten.

Inga kommentarer: