Argis

I dag har jag varit arg. Inte för att det var meningen att bli någon slags generalisering, men på förekommen anledning blev det män jag som jag blev arg på. Fega män. Klantiga?

Min väninna blev varse, via sms, häromdagen att hennes man ville skiljas. Efter 14 års förhållande och 10 års äktenskap väljer han att droppa det via sms. Snyggt? Sen stänger han av telefonen i några timmar också.

En annan väninna fick reda på att hennes 12-åriga äktenskap ansågs vara oräddbart på chatten på jobbet en dag.

Men vad är det med folk?

Sist jag blev gjord slut med var via telefon. Så jag fick åtminstone höra rösten till skillnad mot ovanstående... Men det är inte var man förväntar sig av en hyggligt intelligent kille som fyllt 30 och lite till.

Förutom de klantiga, obetänksamma, grymma sätten att leverera en sådan nyhet på, är det oxå så att det ofta verkar vara som att beslutet har föregåtts av månader av tänkande på att det är något som fel. Utan att man för den delen har delat med sig till den det berör. Så-färdigtänkt och med beslutet klart för sig släpper man det som blir en bomb för den som finns i andra änden, som inte vetat var åt det hela har barkat.

Mer än en oro som man gett uttryck för...men inte fått någon bekräftelse på mer än att det är tystare än vanligt...


Jag var tillsammans med O i 4 år. Han gjorde "gå omkring och fundera på sitt eget håll" i flera månader innan han gjorde slag i saken och lämnade mig. Han hade åtminstone vett nog att ta det med mig face to face och faktiskt hand i hand också. Men jag var inte förberedd! Långt senare fick jag reda på att han nog hade bestämt sig många månader innan jag fick reda på det... Och trots att jag undrat och frågat så delade han inte med sig, snarare tvärtom bedyrade sin kärlek.

Märkligt beteende.

Så, nu är jag inte lika arg längre. Kom på en grej som O ska ha cred för i allt det här tänket om feghet. Jag återkommer i ärendet.