Doftminnet är ett starkt ett.
Dagen innan julafton så köpte jag en duschkräm av en sort jag inte använt förut. Och stack sedan i väg dit där jag firade intejul. Där jag somnade och vaknade med kärlek och värme och drömmar och planer om en gemensam framtid. Mitt i något otroligt gott, liksom.
Jag duschade några gånger under de här dagarna. Förstås. Och det doftade rätt mycket av duschcremen.
Sedan dess när jag känt doften så har den kopplats samman med och kablammat mitt sinne med minnen från juldagarna och det som sas och hände då. Och eftersom jag ibland är osedvanligt korkad (det måste bero på det, kan inte komma på någon annan förklaring) har jag fortsatt köpa samma duschcreme. Flera gånger.
Så ungefär en gång om dagen har jag utsatt mig för de här minnena. Som ju gjort ont eftersom det inte blev som det var tänkt.. den där framtiden.
När jag var och handlade i går kväll, efter ett härligt dygn på landet där jag vilat och landat, så kom jag på mig. Och jag köpte en helt annan duschcreme, som luktar något helt annat. När jag kom hem så kastade jag den andra, trots att den inte var slut. Som i "nä, nu får det vara nog".
Jag hoppas och tror att jag kommer att kunna få ha kvar fina minnen som något bra, men nu är det dags att få plats för nya minnen och det som är här och nu. Städa lite, öppna och lufta lite. För nu är det en annan framtid jag har, som jag inte har en aning om hur den kommer att bli. Men en sak är säker. Det finns saker runt hörnet som man inte kunde föreställa sig. Och när det är goda saker som händer vill jag ha plats för dem.
Den där skiten som jag ska passa mig för att trampa i bryr jag mig inte lika mycket om längre, för när jag lyfte blicken så hittade jag faktiskt godis.
Det är bättre dagar nu.
Gott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar