Frukostmöte

I morse var det genomgång och möte. Alla var där. Herr Meningslöshet, som kom först och satte sig på bästa platsen i vanlig ordning. Fröken Värdelöshet kom strax därefter, i sällskap med Systrarna Förvirring & Frustration.

Faster Tillit och Farbror Självkänsla kom för sent, för de trodde inte att frukost ingick, vilket det i själva verket gjorde. De hade alltså stannat och fikat på vägen tillsammans.

De fyra som var i tid hade en snabbgenomgång av de senaste veckorna och kom överens om att den som jobbat mest var just de som satt runt bordet. De väntade inte in de andra två utan började dela upp schemat under dagen mellan sig samtidigt som de högg in på gifflarna och smulade ner hela bordet.

Herr Meningslöshet sträckte sig efter tekannan och sa samtidigt i lite trött ton. "Ja, jag har ju tagit morgonpassen ganska länge nu. Framförallt på helgerna har det varit ganska betungande och tagit mycket av min tid" De andra satt tysta.

Han lutade sig tillbaka. "Ja, ja. Jag har ju fått en hel del erfarenhet på köpet. Det kanske är jag som ska ta dessa pass även fortsättningvis? Men helst med lite kortare helgpass?" De tre kvinnorna såg nöjda ut och Fröken Värdelöshet tog till orda. "Ja, jag har ju fått hoppa in flera gånger om dagen under ganska lång tid, jag med. Ibland har jag jobbat flera dygn i sträck. Jag hade ledigt ett par månader i höstas, men det hade ju alla här runt bordet. Jag kan väl ta jouren nu och rycka in när det behövs. Kanske ett par, tre gånger om dagen? Det är bra om jag får vila lite mellan varven, ni vet hur intensivt det kan bli för mig i bland, eller hur?"

Systrarna höll med om detta och bad med en mun om att få det lite lugnare, de också. De hade ju trots allt arbetat dygnet runt i flera månader. Herr Meningslöshet, som lite tagit på sig rollen som ledare för gruppen ville dock inte ge dem så mycket ledigt som de själva ville. Efter dividerande fram och åter kom de fram till att Systrarn Förvirring och Frustration framförallt skulle jobba kvällar ett tag framöver. Men även de finnas tillgängliga för jouruppdrag om det skulle krävas.

Bordet var fullt av smulor från brödet de ätit och temuggarna tomma när så Faster Tillit och Farbror Självkänsla kom innanför dörren. De bad så mycket om ursäkt för att de var sena. Fröken Värdelöshet var stött. "Det är alltid vi som får göra det här, det är alltid vi som jobbar mest och ni latar er! När ska ni göra någon nytta egentligen?" Hon fick mumlande svar tillbaka.

Syster Frustration bad dem sätta sig ner och visade schemat som de kommit fram till. "Kan inte ni ta lite av dagtiden? Eller åtminstone ett par eftermiddagspass i veckan?" Farbror Självkänsla sa att han inte hade något emot det, bara det inte var alla eftermiddagar. Han hade uppdrag på annat håll också. Faster Tillit, däremot-hon ville inte lova något. "Kanske kan jag finnas tillhands stundvis, men räkna inte med mig så mycket just nu. Jag har inte riktigt återhämtat mig från i vintras. Ni vet ju vad jag fick genomlida då! Ni måste förstå att min sjukskrivning inte är att ta lätt på."

De andra förstog och de enades om att det fick vara så, så länge. De bad dock Faster Tillit att se över vilka möjligheter till rehabilitering som fanns för henne så att hon snart kunde komma tillbaka med nya tag. De föreslog att hon kanske kunde samarbeta med Farbror Självkänsla så att de kunde bli starka i hop. Med det som sista punkt i protokollet förklarades mötet avslutat. De bestämde tid för nästa möte och reste sig för att gå.

Fröken Värdelöshet dröjde sig kvar ett tag i rummet. Hon tänkte på hur det skulle vara om hon skulle bli av med jobbet och en kall hand kramade om hennes hjärta. Hon hade ju gått där i så många år, sida vid sida.....