Det var ensamt på toppen på jobbet idag. Lite kalla vindar. Det är ju så att jag och min personal inte alltid sitter i samma båt, det händer att jag måste åka lite i en annan.... Det händer att jag blir lite angripen då. Jag försöker verkligen att bara ta det businesswise och inte personligt. Men det är svårt när vi är ett sådant team och jag på riktigt känner så starkt för dem. Vi är liksom som en familj. På gott och ont. Om jag blir chef på ett annat ställe någon gång ska jag göra en del saker lite annorlunda.... Det är en sak som är säker. Nu måste jag "bara" vara väldigt stark. Väldigt.
Jag ville hem tidigt, mitt och MEs mess möttes i luften och gjorde high five och ledde till en mysmiddag hos ME med barn. Skönt att landa och inte vara så stark, men få skratta och bolla.
Jag har i dag laddat ur mig en massa till en egentligen främling. Jag bara spillde ur mig... eller spillde... snarare hällde, ur mig. Orden forsade ner ur hjärnan ut i händerna och över till honom. En massa om min senaste relation, sånt som jag egentligen vill skriva om på bloggen, som jag behöver skriva om men som av olika skäl inte känns rätt att skriva här. Han som fick ta emot läste på riktigt och gav mig en bild av hur han tror att det är. Och den var klarsynt. Krass. Men samtidigt omtänksam mot mig. Och det var bra. Bra att få hälla ur sig till någon som inte ens vet hur personerna jag skriver om ser ut, som inte har någon relation till någon som figurerar i historien. Det han skrev tillbaka till mig gav mig lite.. avstånd. Jag hoppas att det håller i sig. Jag vill ju komma vidare.
I dag ville jag ha en stund bara för mig själv. Det händer inte så ofta. Jag gick och la mig på sängen och bara var. Somnade till lite. Vaknade och kände mig ganska lugn. Det är mycket som ska gå i hop sig framöver. Jobbet, stora sonen, sorgen.. utan inbördes rangordning-för allt ska fungera i hop! Livet, liksom. Och ändå kände jag mig lugn en stund.
Kanske för att jag fick hälla ur mig?
Tack.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar