Jag fastnar ibland.
I sängen på morgonen. Vid datorn på kvällen. På jobbet när jag egentligen ska gå hem. I ett samtal jag inte vill släppa. I en kärlek som inte går över. Med blicken när jag tittar på mina barn.
Jag fastnar sällan vid dammsugaren, räkningar eller nåt sånt.
Igår fastnade jag i sängen, i dag fick jag hjälp ur den och det blev en solig dag. Solig på alla sätt. Solen skiner fortfarande och det gör mig glad.
I morse fastnade bara mina tankar lite i en sexdröm jag hade på morgonen. Och där kunde jag ju få fastna lite, tycker jag. Den var extraordinär, kan jag säga. Drömmen. Akten.
4 kommentarer:
Känner igen.
Fast ibland undrar jag om jag har just fastnat eller om det är min envishet som visar sig.
Med just dig, Seb...så tror jag att det är väldigt mycket envishet... Men det är ju bara vad jag tror...
Du tror nog rätt.
Tjo!
Skicka en kommentar