söndag 27 juni 2010

Till havs.

När jag var på väg hem från jobbat i torsdags mådde jag verkligen inte bra.

Jag fick ett tryck över bröstet, svårt att andas och helt yr. Blev lite rädd faktiskt. Var tvungen att stanna bilen och bara vila och andas en stund innan jag fortsatte min färd hem.

Veckan har innehållit mycket press. Dels en situation på arbetet som ställt höga krav på mig inom många områden. Och jag har haft svårt att hinna. Dels en privat situation där jag ställt höga krav på mig själv och där jag känt förväntningarna höga på mig från andra. Jag har både varit projektledare och görare på samma gång, på alla plan i livet. Samtidigt. Och jag hann inte riktigt.

Tror det kallas negativ stress, detta.

Jag överlevde och fortsatte stressen för att bli klar i tid och hinna med båten ut till Skärgården. Jag hann. Väl på båten, med havet omkring mig och solen i ansiktet började så småningom andningen lugna sig och bli djupare. Ju längre ut i skärgården vi kommer desto mer spred sig lugnet i mig.

Väl ute på ön med sina vackra klippor sugs mitt hjärta omkring i känslor som ömsom är tröstande och ömsom saknande. Jag börjar undra om det är så att jag ska göra något annat med mitt liv. Något som innefattar havet. Det finns nog ingenting som får mig att må så bra. Jag älskar det. Jag badar mina morgondopp, borstar tänderna i det bräckta vattnet och känner att det är liv, det här.

Jag känner mer och mer att jag vill komma ur den destruktiva spiralen. Jag vill ta hand om mig.

Jag har den här midsommaren tänkt en del på livet med O. Vi älskade båda havet och det enkla i livet vid och i och på havet. Vi har varit på den här ön tillsammans. Jag har tänkt på Exet. Att jag trodde att han skulle vara den som skulle vara med mig på ön den här sommaren. Jag har tänkt på honom som jag träffar nu och att han borde/ville/skulle ha varit där på ön....

Till slut landade jag i att jag var fullständigt nöjd med att ME var min nära som var där. Det var en skön känsla.

Jag kan väl säga att trots att jag gjort en del utvärderingar av mina tidigare relationer som inte landade helt utan skav (utvärderingarna alltså) så har jag haft en god midsommar. Jag ska försöka se vara mer här och nu och se framåt på ett ickedestruktiv sätt så gott det går.

I morgon ska jag börja på ett lite nytt blad både på jobbet och i min terapi. Det blir en vecka i det nya, sen går jag på semester. Och jag behöver inte ta några beslut just nu. Det är skönt.

6 kommentarer:

Me sa...

Hade samma känsla Ju, som du vet, Ju. Kram :-)

JCMAS sa...

Det gör det hela ännu bättre.

Luv!

Mitt i Fågelsången - byter snart namn sa...

All lycka till dig, i jobbet och privat i din terapi!!!! Vet att jag har issues att reda ut, men det är ju så enkelt att skjuta dem framför sig. Önskar dig en underbar semester!!!

Peter sa...

*krama*

Anonym sa...

Klok du, var vid havet så mycket som möjligt!

Anonym sa...

Låt själen komma ikapp i de salta vågorna.