Bakslag

Började dagen med en natt utan sömn. Körde hem från Malmö i går och höll mig på vägen med hjälp av kaffe, hög musik och stundom hetsiga diskussioner.

Kom hem lagom koffeinstinn vid 2 tiden. Te och macka med min inneboende. Det var väldigt skönt att inte behöva komma hem till en tom lägenhet. Har otroligt svårt för det. Jag känner mig så oviktig, betydelselös och fattig när det inte finns någon som väntar, eller åtminstone tycker det är trevligt att jag kommer hem.

Jag har saknat det under helgen. Att ingen liksom väntar på mig eller längtar efter mig när jag är bortrest. Inga sms eller telefonsamtal hemifrån. Eller.. det måste inte vara hemifrån. Utan från någon som jag är lite viktig för. Eller som åtminstone tycker att jag är intressant... Äh, nu snurrar jag in mig. Jag vill väl helt enkelt bara ha lite uppmärksamhet... Snälla? Nån?

Sov helt sjukt hårt i morse när jag väl hade somnat... Jag missade helt när J gick upp och gick till jobbet, jag missade fullständigt att min klocka ringde tre gånger. När jag till slut hörde något trodde jag att det var klockan och jag slängde ut handen över telefonen och trodde att jag stängde av klockan. I själva verket svarade jag i telefonen...

"Hallå..? Hallååå..?" Det var min bror som ringde och jag tryckte bort honom. Tittade på klockan och fick panik och kastade mig ur sängen. Min bror ringde igen och igen och igen medan jag slängde på mig kläder och borstade tänderna. Till slut svarade jag och han var hur pratig som helst. Han pratade om allvarliga och viktiga saker men till slut bara hörde jag inte va han sa.... ville bara komma i väg till jobbet.

Jobbat, lyckats stänga av ljudet på min mobil och missat en massa telefonsamtal. Lite skönt ändå. ...

Efter jobbet, hem och hälsade nya familjemedlemmen Gandhi välkommen, lämnade pengar till tonåringarna som hänger här så de kunde fixa sig lite mat. Själv åkte jag iväg och bjöd godgod vän på något försenad födelsedagsmiddag. Himla, mycket trevligt.

Nu hemma igen. Stora sonen ska baka chokladbollar som han ska ha med sig till möte med besvärlig lärare i morgon. Han har lärt sig att baka dem på cafeét och det var hans egen idé att han skulle baka dem till mötet, Assistent E kontrar med att även han ska baka. Så nu är det duell. Vem har de godaste chokladbollarna till mötet i morgon..?

Jag ligger i soffan i köket och ser och hör kaoset här..... Sonen och hans bästis är intepå någopt sätt överens om hur man gör chokladbollar och jag vet inte om jag kommer att våga smaka på de här... Om det blir några...? Bästisen vill använda recept och sonen vill gå på känsla. Flickvännen sitter och tittar på och tar hand om Buddha och Gandhi under tiden. De börjar redan vänja sig vid varann. Råttorna, alltså. Det poppas just nu Madness i köket och kanske..kanske blir det något som liknar chokladbollar? Flickvännen och jag får en del goda skratt.

En sak vet jag i alla fall. Jag älskar dem så mycket. Att de är här och tar plats och stimmar och är de personer de är. Även om det den här gången innebär att det blir chokladsmet lite varstans.

Jag låter musiken och stojet ge takten åt resten av kvällen och tänker smaka på en chokladboll i morgon.