Sträcker mig ut och försöker göra en sida av myntet som är jag. Göra bara en solsida, skjuta bort skuggorna som tassar fram från mardrömmen och påminner om det otänkbara. De obesvarade frågorna om sanningen, om det finns en. Eller finns det flera? Tänker att kanske blir det ljusare och minnena inte lika kvävande, i sina uppenbarelser då de bara gör förvirring och smärta, i takt med att snön smälter?
Sträcker mig igen och vill platta ut och landa. Kanske måste jag landa hårt, bli sådär skrapad på händer och knän för att sen få pilla ut gruskornen, sätta på plåster och gå vidare sen. Kanske finns det inget mjukt landningställe, som jag hoppats? När minnena är vackra men orsakar det som gör ont och tar min energi, spelar det då någon roll var det ljusa stället är?
Det ljusa stället med all kraft, där jag kan tindra.
2 kommentarer:
jag ramlade i lördags, fick grus i sår, blåmärken och ont. och igår hade det vänt - så kanske kanske du har rätt?! /M
Kanske har jag det..?
Skicka en kommentar