Det har varit folk här hela helgen. Dels har jag numera en inneboende som behövde lite tak över huvudet och lite familj och det gick ju lätt att ordna här. Hon har tagit hand om mig och framförallt om lilla sonen-som avgudar henne. Härligt att se honom med henne, han är lugn som en filbunke och så glad och trygg. Hon kan stanna alltid, tycker jag.
Sen har jag haft fluffet här. Kollat mig, handlat, dammsugit, hackat grönsaker, kommit med blommor, masserat mig med tigerbalsam. Det blev till och med en liten liksom fest här på lördagkvällen med god mat och vin och skratt. Mitt i allt. Otroligt härligt.
Jag är så tacksam över mina vänner! Det må så vara att rutan för "anhörig" blev tom på sjukhuset, men det beror klart mer på att jag inte kan några telefonnummer i huvudet än på något annat!
Kanske ställer mina vänner upp för mig ännu mer än som brukligt är just för att jag inte har någon blodsfamilj, jag vet inte. Att de vet att de behövs och visar det? Vad det än beror på så är jag så glad över det.
Stora sonen och jag har fått mer balans nu när lovet är över också. I dag hade han det tufft i skolan med en väldigt oförstående lärare, men assistent och bitr rektor ryckte in och det kommer nog att lösa sig. Däremot verkar nya flickvännen vara desto mer förstående. Och hemskt söt. :)
Det känns på något vis harmoniskt här. Massor med folk har det varit hela tiden, men jag har känt att jag behövt det. Tacksam och glad för det. Just nu sitter jag här vid datorn, min inneboende sitter vid sin dator i soffan. Katten sover på pianostolen. Stora sonen med flickvän pratar och fnissar inne på hans rum. Jag är mätt och trött, men känner mig inte särskilt stressad över något. Ja, någon slags harmoni. På mitt sätt.
Jag är glad för livet i dag. Blommor till mig och er och för det! (Livet)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar