Underbar avslutning med tamburförlamning bland bästis och flickvän som ska hem. Kängor ska snöras. Bästis har bestämt sig för att prata om sig själv i tredje person och sonen klämmer i med att prata om sig själv i plural. De gör det oavbrutet och de har inga som helst svårigheter att hitta samtalsämnen.
Sen undrar sonen om han kanske kan prata om sig själv som ett verb. Den här konversationen går aldrig någonsin att återberätta. Men det rör på sig mycket i de här huvudena. :)
Och jag är glad!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar