För få förklaringar, ingen sanning som jag tror på. Andra lögner som far i luften och träffar mig där jag kurar utan att ta plats. Många hör dem, ingen står upp för mig. Lögnerna får fritt spelrum. Historia grävs ner och mörkas och händerna vill inte ta i den något mer. Det får inte grävas upp och det osanna försvaras. Trots att lögnerna som far kring mitt huvud, i den yttre elliptiska banan inte bara är om mig så stoppar ingen. Banan är fri. Vinsten är hemkammad, metoderna inte ifrågasatta, men hatet finns kvar. Själv är jag förloraren men likväl den som blir straffad. Vinsten var inte nog.
Destruktivitet i lager. Försöker värja mig och bli arg, men faller på ord som stockar sig och det som inte sägs. Mina sanningar är klara och jag står för dem, där står jag rakt. Jag måste det för mig själv, för den andra som blir ljugen om kan inte stå på vare sig sina vackra händer eller stora fötter. Bara jag måste. Kanske kan jag leva utan hopp, svärtad av rädslorna. Kanske kan jag eller så ristar hoppet djupare än så. Jag vet vad som är sant och det är inte bara jag. Inte där heller.
Locket är på, det sjuder i grytan. Eller är det bara krusningarna på ytan vi anar där?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar