TACKE!

(Dyngförkyld. Sådär så det är stopp i hela huvudet, bihålor, öron-rubbet. Ont och feber som gör mig så ynklig. Blä.

Men det här ska inte bli ett gnällinlägg. Inte alls.. )

För här kommer en hyllning!
Stora sonens assistent som han har haft i några veckor nu..... Han är en av änglarna i mitt liv. Han liksom damp ner som en god fe i våra liv och ingenting är sig likt. På det bästa av sätt!

För stora sonen innebär det här någon i skolan som osvikligen står vid hans sida, som tror på honom, förstår honom, gillar honom, hjälper honom. E, assistenten, han har en unik förmåga att sätta sig in i och känna med sonens problematik. Han är lyhörd och mänsklig. Och envis som få vad det gäller att få till det bästa för sonen. Han är bäst.

Från början hade sonen honom, E, tre dagar i veckan och var på cafeét två dagar i veckan med sk anpassad studiegång. Kan tilläggas att sedan jag blev handledaren för sonen på cafeét har det fungerat precis hur bra som helst. De ville till och med ha honom där fler dagar i veckan, tänk så det kan bli. Lustigt att jag på riktigt blev hans handledare, det stod till och med i handlingsplanen som lämnades till skolledningen.

Lärarna, alla utom en (som är ett helt eget kapitel...), var supernöjda med att sonen fått en assistent och såg snabbt goda resultat av det och ville snart se honom i skolan alla fem dagarna i veckan. Vilket sonen också ville vara. Men där fick vi tji till att börja med för det gick inte att E var med honom de två dagarna. Men tänka sig, E fixade det. Han har tjatat och argumenterat och till slut fått igenom att han ska vara med sonen varje dag. Hans engagemang gör mig rörd så in i bängen!

Detta är för sonen, men det påverkar mig med. E är hans mentor och assistent och den jag har kontakt med varje dag. Jag behöver inte längre ha kontakt med flera lärare varje dag och det finns någon som tar emot sonen i skolan hur han är mår och var han är på sin skala. Jag är trygg i att släppa i väg honom och jag delar allt detta med sonen med någon som är honom nära och som tillbringar lika mycket eller mer tid med honom som jag gör! E är inte bara engagerad i hur det går i skolan för sonen, utan i vilka han umgås med, hans funktionshinder-ja, allt som rör honom.

Jag är djupt imponerad och min tacksamhet känner inga gränser.

Jag vill nu också tillägga att E tillbringat tid som han inte egentligen skulle tillbringa med sonen för att plugga inför ett fysikprov som var i dag. Och jag vill absolut tillägga att sonen fick G på det här provet!

Vilken grej, va?

:)