Dynamakt

I dag kom O och hämtade lilla sonen för en dags umgänge. Jag har inte träffat honom på flera månader och det kändes lite märkligt. Men han var fin och det känns bra att han har sin relation till mina barn. De gillar varann och det är något gott och bra, oavsett. Vi kramades hej och hejdå och jag slogs av att han luktar precis likadant som han alltid har gjort. Väldigt gott. Bara O. Inget parfymtjafs.

Jag har tänkt en del på obalanser, ofrivillig och frivillig makt de senaste dagarna. I samband med relationer, alltså. Och på hur bra och bekvämt och mycket mindre människofientligt det skulle vara med feromoner som fick folk att sluta vara kära. Jag tänker att det vore en bra grej att om den ena i en relation slutar att vara kär börjar söndra feromoner som helt enkelt gör att kärleken tar slut även hos den andra parten. Det vore väl himla bra och bespara oss människor en väldigt massa elände.

Sedan till det här med obalanser och makt. Väldigt ofta har den ena parten i en relation makt. Den som vill mest, har starkast känslor har dåligt med makt. Den som har minst driv i relationen kanske inte alls vill ha makt, men får den ändå. Jag har varit där själv, med O. Han är en otroligt snäll och försiktig person och jag tror att det sista han ville var att ha någon som helst makt över mig, men det hade han. Jag visste vad jag ville och väntade på att han skulle bestämma sig. Och jag ville inte pressa honom eller göra något som skulle driva bort honom så jag var försiktig. Kollade av, undrande, hoppandes.... med hundvalpsögon! Jag önskar verkligen att jag aldrig mer kommer att göra så. Jag hoppas att jag har lärt mig att jag ska vara jag, oavsett. Att det är det som räknas och att jag då har makten själv över mitt liv, den makt man nu kan ha. Den enda jag ens kan försöka kontrollera är ju mig själv.

Jag har varit i den andra positionen också. I mitt första långa förhållande som jag inledde när jag fortfarande var tonåring. Och jag ville minst och fick makt jag inte ville ha. Jag blev till slut elak i mina försök att provocera fram ett motstånd och människan där bakom. Jag misslyckades, vi misslyckades och det tog slut efter några år....

Sen finns den där sortens makt där man blandar i hop kärlek med att kontrollera och utöva makt. Det är enligt mig den klart vidriga sorten. Där något som kanske från början var kärlek blir till ett sjukligt kontrollerande. Där man tror att när personen man kontrollerar gör som man vill, ändrar sig och sitt beteende för att passa in och hålla på gott humör, då visar kärlek. I själva verket har det nog väldigt lite , om ens något, med kärlek att göra och är nog snarare att likna vid ett beroende. Där den ena parten är beroende av att kontrollera och den andra av att bli kontrollerad. Där den som tror sig ha kontroll mår som bäst och är starkast när den andre mår dåligt och är svag.

Tänka sig, jag har varit även i en sån relation. Att jag själv, som ju är en och samma person, har varit i de här tre olika typerna av maktförhållande tyder ju på att det beror väldigt lite på personligheten och mycket mer på kombinationen och relationen som ett lite eget väsen. Här kommer väl det här in med att "passa i hop", tänker jag.

En balans och dynamik där båda vill och älskar, väljer varandra aktivt varje dag och är sig själva, står på sig men är lyhörda och accepterande utan att gör avkall på fel saker och karva i sig själva, måste vara det ultimata. ...Jag tror på att det går att få till det. Det gör jag faktiskt. Och jag tror att man kan ha en massa kul och bra saker för sig i en sådan relation samt att det där finns utrymme att utvecklas som personer både var för sig och som ett par. Där ett plus ett blir två.