Det är fler än jag här i bloggvärlden som har det lite tungt just nu, har jag märkt. Flera som har det tyngre än jag, några som ligger lika och andra som har lättare.....
Jag funderade i morse på hur vi skulle utnyttja varann i positiv bemärkelse? Så här kan vi ju inte ha det! Redan är det ju så att vi peppar varann, stöttar varann och bara vetskapen om att det finns flera som fattar vad man går igenom, inom olika områden av livshändelser och känslospektran, gör ju att det blir enklare.
Jag funderade i går kväll på varifrån jag ska ta orken att slita mig upp från vad det nu må vara jag har fastnat i för att göra någon konstruktivt, om så lite. En promenad? Jag har inte satt min fot på gymet sen den 5:e mars, biloloyckan... På gymet där jag annars brukar fylla på med energi och rensa tankarna. Jag tar mig inte dit! Hur ska jag vända det igen? Vem drar med mig på promenader på kvällarna? Endorfinlagret behöver fyllas på... Utan att det blir ett flyktbeteende då. Där måste jag passa mig...
I kväll ska jag i alla fall på lilla sonens vårkonsert som i år är en musikal med tema just musikaler och film. Det kommer att bli en härlig föreställning är jag säker på. De är så duktiga de här musikklassbarnen!
Vad ska du göra i kväll för att fylla på med gott?
Ju mer gott man fyller med, desto mer ont måste väl ändå skjutas undan?
5 kommentarer:
endorfinkickspromenad fredag, lördag och söndag står jag för kära faster!
Jag tänkte ta en varmkorv.
*skrattar fortfarande åt flytvästen* Jag fyller på med egen tid i soffan, vatten i glaset och vetskap att jag ska börja äta imorgon. Efter tre veckor med soppa.
B.D: Schysst att du tänker promenera med mig!
Seb: hoppas det var gott.
Singelmam: Ssschhh! Berätta inte... Men det var en fin flytväst, ok..!!??
UNdrar om jag ska köra tre veckor soppa nu då. Ta över efter dig liksom..
Ikväll ska jag brodera, som varje kväll. Det funkar.
Skicka en kommentar