Om jag kunde, om jag visste hur jag skulle göra det så skulle jag direkt ta din smärta och indulgera in i mig om du slapp den. Inte en sekund skulle jag tveka om jag kunde ta bort det som gör dig ont även om det skulle hamna hos mig i stället.
Din smärta är redan min. Jag känner med dig i allt och mina dagar får status av hur du mår. Det berättar jag inte för dig, för du tar på dig skuld. Men du har inte den skulden! Du har fastnat i det mörka du tror om dig själv och jag vill skrika, slå och fäkta för att det ska försvinna ur ditt system.
Jag vill att alla dina lättheter ska få bubbla och virvla, att dina kloka tankar ska få övertaget och färda dig genom dina glada förhoppningars banor. Jag vill se dig le, jag vill höra dig skratta. Jag vill se dig stark och lycklig. Jag vill höra dig sjunga och med nyfikenhet ta reda på om saker som intresserar dig.
Jag vill döda skuggorna, skära sönder de obetänksamma orden du får höra och som skadar dig.
Jag älskar dig precis som du är. Din humor, dina tankar, din mjukhet och dina galna upptåg. Men nu syns inte så mycket av det som är du på riktigt.
Just i dag vill jag också att du ska vara liten igen. Så att jag kunde ta dig i famnen, krama dig och hålla om och allt skulle bli bra. Kittla dig lite på benen och höra ditt pärliga skratt.
Din mamma
6 kommentarer:
Hej! Ser att du tittat in hos mig. Så jag hälsar på hos dig. Har inte tid idag, men i helgen ska jag läsa ikapp, blev intresserad av dig och det du skriver. Missförstå mig rätt, jag är inte någon galen stalker ... :-)
Vi hörs och ses.
Vad synd, jag skulle vilja ha en stalker ett tag ;)
Hej å välkommen att läsa så mycket du orkar!
Jag tänker på föräldramötet jag var på ikväll när jag läser ditt inlägg. Fröken pratade om att barnen mognar, mer och mer, men inte så mycket som hon skulle vilja. Att de kan gå in tyst och sitta, att de kan göra läxan, att de lyssnar bättre nu. Aldrig att hon tar upp, de har fantastisk energi, eller de är så kreativa, de hittar på roliga saker. Det är därför barn som ditt och mitt inte alltid får blomma i skolan, tror jag. Fint du skriver, förresten.
Du är ju värsta bästa morsan ju!
(Fast d vet du kanske redan..)
Hejja J!
Va fina ni är! Och "mamaJamas" skriver så det griper tag i magtrakten!
"Alla har..": Ja.. det är så i den där fyrkantiga världen. Våra blommor passar dåligt in och blir tillknycklade..
Seb: Tack.... Men oj, vad det inte känns så särskilt ofta. Och tack för hejjat. Det behövs!
Jenny: Tack! Känslorna suger och slår i magtrakten så det är inte konstigt att det lyser igenom...
Skicka en kommentar