Omvänt

Har lagat rårakor till lilla sonen, mig och vår tillfälligt inneboende. Äter lite mörk choklad, dricker lite rött vin. Torsdag. En vardag kvar på den här veckan.

Hur är det då? Återigen har det hänt så mycket att jag inte hinner vare sig skriva, tänka på eller landa i allt. Jag skulle ha skrivit till min terapeut, men har liksom inte hunnit. Hon är på semester den här veckan och jag har hängt upp mig lite på träningen i stället för på henne. Hon är bara ett telefonsamtal bort. Men hittills har jag kunnat låta henne få ha semester i fred.

I morse var jag ledsen. Säker på en massa antaganden jag har. Men jag fick fart på jobbet och det hände en massa bra saker som svepte med mig och gjorde mig på gott humör.

Den här veckan har jag städat, om än pyttelite, varje dag. Lagat mat. Tränat flera gånger. OCH en natt stannade jag i mina känslor. Rätt ordentligt. Utan att rasa igenom helt.

Sen händer det saker med en nära och jag får bli distraherad ett tag. Dra ur jordaxeln en stund, räcka ut handen, hjälpa till. Jag är nu den som hjälper, erbjuder och får ge tak över huvudet, laga mat, låna ut kläder och lyssna och bjuda på vin.

Som sagt. Inget är statiskt. Och så var det här med etiketter. I förrgår tog jag emot hjälp. I dag ger jag hjälp.

Sen håller jag på och laddar för att göra något som jag aldrig har gjort förut i mitt liv. Har ingen aning om när jag tänkas göra det eller om jag ens någonsin vågar... Men jag laddar. För jag vill inte ångra mig. Jag vill aldrig gå omkring och ångra mig.